Första gången jag gick över gränsen var jag tio år. Det var på natten, om hösten, det var mörkt och mycket kallt. Min bror och jag var i en grupp med tjugo eller tjugofem personer, en del var familjer, andra var barn, och så fanns det några ensamma unga män. Det var min pappa som sagt åt mig och min bror att vi skulle följa med, pappa fick pengar av arrangören för att vi skulle jobba i Grekland.

Vi började gå över bergen klockan elva på kvällen. Det är bästa tiden, för soldaterna som vaktar gränsen är trötta då. Det tog flera timmar att komma till Grekland, och jag var jätterädd hela tiden. Stigen var mycket dålig, och vi var tvungna att gå fort. Det var brant och fanns stora hål längs vägen, såg man sig inte för så kunde man ramla ner. Arrangörerna var nervösa, om man kom efter eller fastnade så kunde inte de andra vänta, då fick man klara sig själv. Så jag gick så fort orkade, och så finns det björn och varg i bergen, jag är jätterädd för björn och varg. Fast mest rädd var jag för kidnapparna. De överföll oss i mörkret och tvingade bort tre av de ensamma unga männen från stigen, och sedan fick de unga männen ge kidnapparna alla pengar de hade för att bli fria igen. Jag och min bror låtsades höra till en familj, för kidnapparna brukar inte ta familjer. Sedan gick vi tills det nästan blev morgon.
När vi kom fram till Thessaloniki fick jag inte vara med min bror längre. De tog mig till ett hus och min bror till ett annat hus, och jag blev väldigt ensam och rädd och ledsen.
Min pappa hade berättat för mig att jag skulle få det bra i Grekland. Jag skulle jobba hårt, men jag skulle få bo i ett fint hus med en fin trädgård, och det skulle finnas tv där. Men min pappa hade lurat mig. Det fanns ingen tv, det fanns nästan ingenting i huset, bara tre sängar. Jag blev väldigt ledsen, för jag hade väntat mig något mycket annorlunda.
Det var min boss som ägde huset. Första dagen sa han till mig att jag skulle gå till ett särskilt trafikljus, som skulle vara mitt trafikljus, och där skulle jag tvätta vindrutor på bilar. Han pekade ut mitt trafikljus från ett långt avstånd, för han kunde inte själva visa sig med mig, för då kunde han bli gripen av polisen.
Jag började klockan åtta på morgonen och kunde sluta klockan fyra på eftermiddagen, om jag hade tjänat ihop pengarna. Minst sjuttio dollar måste jag tjäna varje dag. Det är mycket pengar, jag måste tvätta minst femtio bilar för att få ihop sjuttio dollar, det var ett ganska svårt jobb. Många bilar körde iväg när det blev grönt utan att betala, de hade så bråttom. En del skrek elaka saker åt mig, för många greker tycker inte om albaner. Så jag försökte lära mig lite grekiska för att prata med människorna i bilarna, de var mycket vänligare då.
Det gick ganska bra för mig, jag var snabb och pratade mycket. Alla dagar fick jag ihop sjuttio dollar, alla dagar utom en. Den dagen fick jag stryk av min boss. Han slog mig och slog mig tills jag lovade att alltid ha sjuttio dollar med mig när jag kom hem, och efter det så hade jag alltid sjuttio dollar. Alla pengar jag tjänade gick till bossen, för att min pappa hade fått betalt för mig innan jag for.
Hela tiden jag bodde i huset så längtade jag hem. Jag var mycket ledsen och saknade min familj, men jag visste att jag inte kunde åka hem. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle gå, och jag ville inte gå till polisen. Min bror var försvunnen, ingen visste var han var. Men efter två månader så kom min pappa till Thessaloniki. Han arbetade inte, han bodde hos en faster, men jag tyckte det var mycket bättre när pappa också var i Grekland.
När jag hade varit sex månader i Thessaloniki så kom polisen och tog mig och min pappa. De satte mig i ett rum och sa att de skulle köra mig tillbaka över gränsen när de fått ihop en full buss med albaner. Poliserna var snälla. Jag fick lite pengar av dem så att jag kunde köpa kex. Fast jag behövde bara sitta en dag i cellen, sedan var bussen full och de körde oss tillbaka till gränsen.
Min bror var borta i ett halvt år, sedan blev han arresterad av polisen och hemskickad. Min mamma hade gråtit varje dag, hon var mycket lättad när han kom tillbaka.
Andra gången jag åkte till Grekland gick det till på samma sätt, fast min pappa var med mig hela tiden. Vi gick över bergen, min pappa bodde hos fastern och jag bodde i bossens hus. Min pappa jobbade inte, men jag tror han fick lite pengar av bossen. De arresterade oss och skickade tillbaka oss på samma sätt som första gången.
Då var jag tolv år.

Daniel 15 år, två gånger såld till slavarbete i Grekland
Daniel heter egentligen något annat.