Rädda Barnombudsmannen
I dag presenteras ett förslag som kan innebära att Barnombudsmannen, BO, läggs ned. Detta kan Sveriges tre största barnrättsorganisationer – Rädda Barnen, Unicef och Bris – aldrig acceptera.
Statskontoret har haft regeringens uppdrag att analysera myndighetsstrukturen för barnpolitiken, i synnerhet BO:s verksamhet, och föreslå förändringar. Utredningen, som överlämnas till barnminister Göran Hägglund i dag kan innebära att
- Barnombudsmannen minskar i betydelse eller läggs ned helt
- En del av Barnombudsmannens nuvarande uppgifter fördelas på andra myndigheter
- Ansvaret för att förverkliga Barnkonventionen läggs på alla i lika hög grad, ”mainstreamas” som det heter på modern politikersvenska
Att försvaga eller helt lägga ned BO vore djupt olyckligt och ett bakslag för barnrättsarbetet i Sverige. I ett internationellt perspektiv skulle det te sig direkt egendomligt. BO är idag en förebild för många stater som söker former för sitt barnrättsarbete. FN:s kommitté för barnets rättigheter argumenterar för att fler länder ska inrätta barnombudsmän och Europarådets parlamentariska församling har föreslagit en rekommendation om en europeisk ombudsman för barn.
Barnombudsmannen inrättades år 1993, som en direkt följd av att Sverige anslutit sig till FN:s konvention om barnets rättigheter. Regeringen ansåg att Sveriges barn behövde en ombudsman som bevakade deras rättigheter och intressen. En annan viktig roll var att följa upp hur Sverige genomförde sina åtaganden enligt Barnkonventionen. Dessa uppdrag är fortfarande lika viktiga och angelägna som då. Vi barnrättsorganisationer vill att BO:
- får en starkare ombudsmannaroll
- kommer närmare barnen
- får en självständigare roll i förhållande till regeringen
BO:s roll som ombudsman för barn behöver stärkas, medan rollen som myndighet kan minska i betydelse. I flera lagar finns bestämmelser om att barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter, så som sägs i artikel 12 i Barnkonventionen. Det gäller t ex socialtjänstlagen, utlänningslagen och föräldrabalken. I dag finns det ingen instans dit ett barn kan vända sig om det inte hörs trots att det finns lagstöd för detta. Vart vänder sig den flicka som inte blir hörd i en vårdnadstvist eller den pojke som inte har hörts om sina egna asylskäl?
I sammanhanget behöver man fundera över hur BO kan komma närmare barnen. För ett barn som behöver hjälp när hans eller hennes rättigheter har kränkts är det ett stort steg att vända sig till en central myndighet. I synnerhet gäller det för barn som är ensamma och utsatta. Lokala företrädare för barn har diskuterats i många olika sammanhang, och när strukturen för barnpolitiken ses över borde man utreda ordentligt hur ett sådant system kan bli verklighet.
BO måste ockå få en mer självständig roll gentemot regeringen. Idag är BO precis som andra statliga myndigheter helt underställd regeringen, och beroende av regleringsbrev därifrån. Det minskar möjligheten för BO att oberoende välja arbetsuppgifter och leder till att färre egna initiativ kan tas. Detta stämmer inte med de av FN:s generalförsamling antagna s.k. Parisprinciperna eller rekommendationerna från FN:s kommitté för barnets rättigheter. BO:s brist på självständighet oroade också barnrättskommittén när Sveriges andra rapport behandlades.
Barnminister Göran Hägglund konstaterade i ett tal i våras att ”Sverige har bättre förutsättningar än många andra länder att gå längre i såväl våra mål som innehållet i vår barnpolitik, än vad barnkonventionen sätter som miniminivå. Vi ska bli bättre.”
Sveriges tre största barnrättsorganisationer - Rädda Barnen, Unicef och Bris - uppmanar Göran Hägglund att leva upp till denna utfästelse genom att stärka BO:s roll som ombudsman för barn och öka BO:s självständighet.
Charlotte Petri Gornitzka, generalsekreterare, Rädda Barnen
Véronique Lönnerblad, generalsekreterare, Unicef Sverige
Göran Harnesk, generalsekreterare, Bris
